The island

Ön doftar det samma ännu nu som den gjorde då jag var liten. De märkt jag idag när jag tog en tur till en vän på morgonkaffe. Nu när våren är här så känner man dom där dofterna igen, på vissa ställen doftar det hav och sjögräs och på andra ställen doftar det gammal ladugård. Konstigt, men ganska mysigt egentligen.

Det bästa med att komma hem(förutom ett kylskåp fyllt med mat, tack mamma) är vår katt, Mörkö (som Mårran från Mumin). Vi har alltid haft katter, ända sen jag fyllde ett då "jag" fick till födelsedagspresant en liten svart boll som var himla kul att dra i svansen(har jag fått höra) och som inte tog skit av någon och tyckte att min mommos vänstra(eller högra) ben var hennes största fiende. Den där svarta bollen föröka sig ett år senare och vi fick en skölpaddsfärgad boll och några år senare så skulle vi söka en tredje kissemisse(fråga inte varför) på min namnsdag men de sluta med att vi tog en åt min bror också. Så vi hade fyra katter som tja...levde mer eller mindre harmoniskt tillsammans..och så några år efter det så bad en familjevän oss ta deras katt som de inte mer kunde hålla och vår familj var fullbordad med fem katter...som inte levde så harmoniskt tillsammans.

 Men de alla levde sina respektabla 20 år tills två somrar sedan då syskonparet gick bort med några veckors mellanrum. Alla som har haft ett husdjur vet hur tungt det är att ta beslutet för dem att sända dem till himlen och att göra det med några veckors mellanrum var tungt för mina föräldrar som mumla något om att kanske vi tar en katt om ett halv år eller så...men det tog dem två dagar och så kom Mörkö i en fiskhåv till i oss och här har han bott sen dess :) Han är en riktig "killer cat", i början åt han ALLT och jag menar ALLT som rörde på sig, möss, fåglar, ekorrar, fladdermöss och ankungar, japp, fråga inte hur, men killen kom hem med en ankunge Efter den episoden har mamma nu matat honom med sådana delikatesser att han nuförtiden tar en mus eller två då när han orkar, men största delen av tiden spenderar han med att sova :)

The island still smells the same as it did when I was a child. I noticed it today when walking over to a friends place for morning coffee that at some places it smells like the ocean and seaweed and at some places it smells like an old barn. It's weird but sort of nice too :) 

The best thing with coming home to the island (besides a fridge full of food, thanks mum) is our cat, Mörkö. He came to us two years ago and he was just a small, black, wild ball of hair :) We have always had cats and it started when "I" got my first kitten when I had my first birthday. She was a black ball of fire, who used to attack my grandma's left(or was it right) leg and didn't take shit from anyone. A year later she got kittens and we were left with one of them and a few years later we went to pick up a third cat(don't ask why) and ended up taking two...so at that point we had four cats who were living more or less harmoniously together. 

And some years after that a family friend asked if we could take care of their cat that they couldn't keep anymore and our family was full with five cats living not so harmoniously together. But that went on until each and all reached a honorable age of almost 20 years, until two summers ago when the siblings where the last ones to go just two weeks apart from each other. My parents talked about not having a cat for at least half a year, but it didn't take them more than a few days to realize that after 25 years with a cat(or five) in the house a new one was needed. And that is how the black "killer cat" found his way to our house. Killer cat as he in the beginning brought home everything from mice, birds, squirrels, ducklings(yes, ducklings) and bats...but now mum feeds him with some delicious foods so he comes home with a mouse every now and then but mostly spends his time sleeping..:)