Hälsade på min sjuka bekant idag efter jobbet. Han är som ett spöke av det han var förut, men i bättre skick än vad jag tänkt mig och orkade tala och skämta :) inte lika som förut, men ändå. Kampen mellan viljan att leva och kroppen som håller på att ge upp är tung, tung för patienten och tung för dem som håller honom kär. Idag känns livet rätt så orättvist..... så jag säger godnatt och hoppas på att dagen känns ens lite bättre imorgon.
Went to visit my sick friend today after work. He is the ghost of what he used to be, but in better shape than what I expected and was able to joke and talk quite a lot. Not like before, but still. The fight between the will to live and the body that's giving up is hard, hard on the patient and hard on the one's who love him. Today life feels unfair....so I am going to go to sleep and hope it won't feel so unfair tomorrow.
No comments:
Post a Comment