Såhär är det..ännu för fyra månader sen svor jag i namnet på en jorden runt resa, för fyra månader sedan svor jag ännu(skrattandes) på att inget eller ingen kommer att komma mellan mig och min dröm att se världen med en ryggsäck på ryggen utan någon tidtabell, för hur mycket kunde ändras under de inkommande 11mån eftersom inget och ingen hade hänt under de senaste 18månaderna...hur fel kan inte en människa ha det..Mycket kan och mycket kommer också säkert att hända under de inkommande månaderna och vem vet, kanske jag ännu packar min ryggsäck och drar iväg på min drömresa...men just nu finns det bara en plats där jag vill vara och det är i famnen på han jag håller kär.
Att vara (ny)kär är det härligaste som finns. Att vakna i den andras armar i exakt samma ställning man somnat, pannpussarna som kommer från ingenstans, den där trygga känslan man får när den andra lägger sin trygga arm runt en och trycker till...
Att vara nykär och i distansförhållande är härligt men tungt..3 dagar här, 2 veckor där att just ha blivit van att den andra är där för att sedan måsta slita sig loss eftersom det är dags att åka hem...de brister i hjärtat och klumpen i halsen växer fastän båda i stereo lugnar och lovar att "vi ses snart", "6 veckor går nog fort"...och jag vet att vi klarar av det, men det känns bara så ledsamt att måsta åka iväg från någon som man mår så bra med och lägga igen till 7 tidszoner mellan oss..att älska är härligt men ack så tungt från stund till stund..
Att vara nykär och i distansförhållande är härligt men tungt..3 dagar här, 2 veckor där att just ha blivit van att den andra är där för att sedan måsta slita sig loss eftersom det är dags att åka hem...de brister i hjärtat och klumpen i halsen växer fastän båda i stereo lugnar och lovar att "vi ses snart", "6 veckor går nog fort"...och jag vet att vi klarar av det, men det känns bara så ledsamt att måsta åka iväg från någon som man mår så bra med och lägga igen till 7 tidszoner mellan oss..att älska är härligt men ack så tungt från stund till stund..
This is how my story goes...four months ago I was living and breathing a round the world trip, my dream trip, four months ago I swore(sarcastically laughing) that no one and nothing would come between my backpacking trip without a schedule, because why would something come in between now in the last 11months when nothing had happened in the past 18...how wrong was I...
A lot can and a lot will probably still happen in the incoming months, and who knows, I might still pack my backpack and take off on my trip...but not now. Now the only place I want to be at is in the arms of the one I love.
To be (newly) in love is the best feeling in the world. To wake up in that same spot in the arms of your love where you fell asleep, to get those kisses on the forehead from nowhere, to feel so safe with the other ones arm around you…there's just nothing that beats that!
To be in love and in a distance relationship is another cookie…3 days there, 2 weeks here, to just have gotten used to being with the other one to then be ripped away, leaving your heart crushed and your throat choking on words while you both assure each other that "we'll see each other really soon" and "6 weeks will go fast".. I know we'll make it, no doubt about that, but right now it just doesn't bring me any comfort after having to leave the person that makes me the happiest behind and putting again 7 time zones between us...love is great, but hard from time to time..
A downer post, next one will be more happier, promise ;)
-L
No comments:
Post a Comment